Klockan elfwa, då allt war fila i hu fet, sedan herr Mandel somnat från fin wärtande näsa od fru Mandel från oron för fin mat, oc alla pigorna begifwit sig till logen, der dansen fortgick hela natten smögo fig de trenne flickorna ur huset, tysta som wälnader, i hwita lakan. Den nordiska midsommarnattens half dager meddelade är de unga flickornas finnen sitt eget Hälften wakna, hälften drömmande swärmeri, sjelfwa luften hrot lade mätt af blommornas dofter, och lunderna slumrade med alla fina bewingade innewänare; endast gräshopporna fnarrade. De plockade blommor flitigt och bundo fina franfar med fynnerlig omforg och allwar. De nio slagen blommor skola betyde de många fröjder, fom wänta i i äftenDe trenne flidorna ginge genom råg, fom redan wurit få högt att den skylde dem, i händelse någon af de dansande på logen skulle titta ut. Clara gick först, sedan Hanna och sist Selma. Hwad det war swärt att tiga, att ide få stratta, att gå fom en voål