Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1858, sida 3

skall också taga ett par strömmingar. Det är så helsosamt om sommaren: man blir törstig och får drida. Fru Mandel slog ihop händerna af förwåning öfwer att alla tre flickorna äto salt strömming som aldrig brukades på deras bord. Flickorna sägo på hwarandra smälogo. Clara hwiskade til Hanna: Du kommer säledes med i natt? Ja, swarade Hanna, jag är få ond öfwer att Fredrik narrat mig, få att jag will ut i friska luften i natt och fyla af nig Ändtligen syntes Herr Mandel sjelf; bans näsa hade swullnat stark af distyg net och lyste eldröd, men då han såg anrättningen, slog han fig ned wid bordet, stack en serwet i fnappbålet, wek uvp äre marna, grep i kräftfatet och utropade: Så trefligt! Så trefligt! Derpå gjorde han heder åt fin huftrus anrättning, och glömde fin näsas sweda. Han åt med riktigt nit, för att minska fia hustrus bes fymmer; han gjorde flut på ala fräftors na, länfade grötfatet betydligt, och upp. hörde ej förrän kremen läg förwarad i hans rymliga mage.