Fru Mandel kallade in flickorna till atonbordet, fom öfwerflödade af läder. heter. Ack, hwad det war olyckligt, att ingen menniska stulle komma! Söta flickor, ta för er, wi måste åta fjelfwa. Men hwad i allan dar fer jag? Salt firåmming! hwem har tagit in sädan i qwäll! Den tokiga Maja! De här bondpigorna ha ide för en witten förständ! Hwad man lider på bondlandet! Söita tant! förlåt! fade Clara, jag will inte ha något annat ån litet fivömming i qwålll Det! är få warmt! siy, hwad är det för flag? wi måfte åta upp ålen, kräftorna, risgrynsgröten, det år Carolinarisgryn; krewen kan icke heller gömmas! War så god, fröken Selma! litet äll Se få fet ban år! Nej, jag tackar, det är få mäktigt, jag gör fom Clara, jag åter bara ett par strömmingarl Det är få uppfriskande! Men, herre Gud! hwad är det för flag, ha alla menniskor fatt ihop fig att försmå min mat? OM jag, fom i Upfala hade sådant beröm för min mat! Litet gröt, fröken Selma! mamsell Hannal! Nej, jog tadar, fade Hanna, jag