Norrländska Korrespondenten – 18 augusti 1858, sida 2

tillfället sted ett stort bord uppdukadt med matwaror, silfwerbägare och bränwinsflaskor, ämnadt åt tjenstefolket. Öfwerst på flippan läg ett batteri af fyra små kanoner, med mynningarna utåt marken. På gården hade redan torpare och statskarlar med deras hustrur och barn samlat fig få högtidsklädda fom möjligt; karlarne stätade med sjöskumspipor, qwins norna i brokiga halsdukar och barnen fröjdade fig åt de kryddbodtrummor och marknadstrumbetek, fom den beskedliga husbonden nyss utdelat bland dem. Spels mannen, en halt sockenskomakare, stämde sin gälla fiol, alla beundrade stången, och kastade lystna blickar på bordet med den ymniga anrättningen. På werandan fatt herr Mandel, en liten trind femtioåring, med wälwilligt ansigte i fina gula nankinskläder, högst belären med fin midsommarafton. Dä flickorna steg ur wagnen, steg han opp, swångde på sin hatt, och helsade dem wälkomna. AT, en få wacker majflång! fade Clas ra, farbror har få god fmafl 39 du! nog är det mwadrare skylt än