Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1858, sida 3

inii: D Selma gick fram till Sara, tryckte gummans hand, och låt ett par rifsdar lerssedlar flinfa med. Den giriga Sas ra loste af fröjd, och neg djupt. Clara hade ingenting annat att gifwa, ån ett gladt leende och ett tad! tad! söta, rara, lilla gumma för en få rolig stund! Hanna brydde fig ide om att gifwa något, och tockte fig ide ha något att tacka för, wisande gumman få mydet före aft, att hon ej ens tog afsked. Derpå trippade alla tre flickorna ha. stigt genom skogen till kaleschen, fom måns tade wid landswägen, och foro hem. Sara knöt näfwen när dörren fånge des efter flickorna och mumlede: TZänrta du sturska Stockholmsslyna, du skall få för det du föraktar kloka gumman! Men du, englablida Selma, dotter af den enda, fom haft mitt hjerta, du skall få min gullgosse, och du glada unge, fom tadas de mig, du ffall nog få tada mig en gång till. Jag tråffar eder alla tre. En sådan kalkonhöna den der Hannal (Forts.)