Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1858, sida 2

midsommarnatten 1773 fick se min mans wålnad wid korswägen icke så längt från Herr Mandels egendom. Herrskapet har wisst åft förbi der i dag. FVid korswägen i skogen, der wägen från wår egendom skär stora landswägen, och går längre in i ffogarna? frågade Clara, fom redan gjort fig någorlunda hemmastadd rå orten, Sa, just der, söta mamfel. Tala om det genast, mor Sara! skrek Clara, alltid nyfiken att få höra något nytt. Gumman lade ris spisen, blåste upp eld oc satte kaffepannan deröfwer, samt sig sjelf wid spinnrocken. Kaffepannan puttrade, spinnrocken snurrade, katten mur: rade, gökklockan knäppte, flugorna furras de, och gumman berättade: När nådig fröken och fmå mamfetller na fe min lutande lekamen oc) mitt ffrumps na ansigte, funna de ide föreställa fig att jag i min ungdom warit en jänta få qwick att jag kunde skala uppför berg och badar, och få fager och täck att alla gossar sprungo efter mig, hwart jag tog wågen. Många unga drängar wille ha mig till hustru, men jag hade aldrig lust