Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1858, sida 3

dagar, för mig och dig, Grålle. Gralle jamade bifall, alldeles fom om han förstätt henne, och slickade fin tass, för att wara riktigt fin när främmande kom. Knackningen hördes ånyo något tydligare, men mor Sara fatt ännu orörlig, det hörde till ordningen i hennes förnär ma hus att de besökande fingo wänta en god stund: man wäntar aldrig för länge når man wäntar på något godt, och ju mera rar någon gör fig sjelf, ju mera eftersökes han, det wisste Sara af game mal erfarenhet bland okunnigt folk. Ehuru dörren ide stängdes med annat än trädklinka, war den likwäl mycket får krare och mera wördad ån mången jeradörr med dubbla bommar, ty hwilken skulle wäl wåga att öppna Saras dörr utan lof? Cn sädan hade kunnat på ör gonblicket fått stryk af turken, fom reste sitt hufwud ur taktorfwen, med en hos tande min, liksom han wore färdig att stiga upp och släss. Tredje gången, då knackningen hördes enträgnare, täcktes gumman ändtligen gnålla: fom in! Dörren öppnades sakta, och en läng,