— — OO0QQ:!sd 8C— i bgxor flickan gick, och pojken slet farbasen tills hår hans hata fick. Ur waggan flickan träder i krinolinen nu, och lillan straxt sig gläder at hoppet att bli — fru. Nu sköljer ungen strupen, förrän han byror bär, oc ber om iilla supen oc blir — i amman får. Nu uti politiken år pysen domare oc stark i ceftbetifen, när han läjt abe. Han wåxer upp till herre ren från sitt andra är, blir stor, fasän — desswärre — förständer stilla fär. För ris är ingen fara, det bortlagdt är med flit; och, för att lydig wara, fär han en sockerbit. När mammwa proponerar, att han skall gå i säng, han henne lorgnetterar oc gäspar fen: eh bien! — J ordnar grefwen klär fig, få snart han lull fan frå,