Den gamle mannen war redan få lug: nad, att han ide wredgades, och tanfen på Claras färlefsfula uppoffring rörde honom till tårar. Ju mera han tänkte på Clara, ju mes ra förklarades hennes bild för hans bjere ta. All den förra härdheten fmålte bort, ban blef liksom ung på nytt, sprang upp och reste genast till sandsorten att hemta henne och förde henne tillbaka i lriumf. Frän den stunden styrde hon i många år i hang hus, enwäldigt genom färtefen. och fadern, syurarne, mågen och barnet blefwo alla som ett hjerta. Nu hwilar allas deras stoft i Hedvig Eleonora kyrkogärd, emedan fadern bade fin egendom i denna församling. (Slui.)