Hwarjehanda. ö — Lola Montes befann fig år 1843 i Berlin, Hositiden samma år befann fig ryske kejsaren Nikolaus äfwen der. Allmänhetens uppmärksamhet war delad mel lan Nikolaus och Lola. Den 17 September hölls i djurgården wid Berlin till kejsar Nifolai åra en par rad, wid hwilken man ej saknade Lola. Hon uppförde fig, fom om paraden hade warit till hennes ära. Hon satte sig till häst, oc) red genom de tätaste foffhopars ne, fom om hon hade warit en stor here re, och genombröt soldatleden, fom om hon hade warit en såltherre. Hon måste och wille wara öfwerallt och war ulltid i furstarnes närmaste följe. Slutligen blef en gammal sergeant wid gendarmerna ond. Han red till henne och bad henne höfligt — gendarmerne dLunde ännu Hå wara höflige — att hon ikulle hålla sig mer på afstånd och icke beswära folket. Hon swarade honom med en dyr, spansk ed och ett hårdt flag af ridspöet öfwer ansigtet. Den gamle gendarmen war nog klok att, på den stora paraden, i närheten af monarkerne och i åsyn af mer än fun: dratusen åskådare, ide taga widare mått och feg, fom blott skulle haswa uppwäckt en mycket större skandal. En officer betraktade dock saken ur en heit annan dager. Ått midt under en högtidlig parad, helt nåra de höga fur starna, flå en gendarm, wisserligen blott en sergeant, i ansigtet med ritspoct! Den gamle tappre krigaren fann intet uttiyck för det skändliga och onaturliga brottet. Han fordrade af kriminaldomstolen i Ber lin att behörigen straffa den spanska dans sösen Lola Montez, fom för en tid uppehöll fig i Berlln och logerade på hotet de Rusfie. Lola Montez skulle itällas mför råtta. Hon begick då ett ännu swårare brott. Då rättsbetjenterne kommo till henne med kallelseskriften, sönderref hon den midt fram för deras näsor och kastade den till deras fötter. Det war uppenbart abrott mot cf werhetens förordningar. En andra une dersölning mot Lola, Hon skrattade åt ben. Men hon Hade flera bekanta i Berlin, ide blott bland officerarne utan äfwen bland kammarrätts referendarierne. De senare sade henne, att hon för sina för brytelser kunde blifwa straffad med minst tre månaders fängelse, kanhända till och med i orhufwudet (arbetshus i Berlin), och rådde henne, såsom enda medlet att undgå detta straff, att mlemna till fonuns gen en benådningsansokan. Tre månaders fängelse, fanhånda i Ber liner-oxhufwudet, de mest sedeslösa awinnors i Berlin ofriwilliga samlingsplats, det war för mycket för dansåsen. Hon bad en af referendarierna att uppkärta en benådningsanföfan åt henne och skickade den til fungen. Fredrik Wilhelm den 4:e skref egenhåns digt på anföfningen ordagrant fom följer: 2M:0 Lola är en ohyfsad och wacker flicka, hwars uppförande wi ej för strängi få bedöma, då wi ej få noga känna hen: ne? uppfostran N)å poftermhetef derfåär .A CIIAOOOAIii7).))2WWWWWCCsCOO Aq 53Zn:::: we.:.:.0LCdtoqGO —— v— AA —f —0—— ——u