Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1858, sida 3

Clara wissades dessutom på landet läng ned i södra Swerige. Minnet af henner kärlek blef ändtligen mäkrigare än Hul das swartsjuka; hennes uppfostringssät werkade efter på Hulda, under det den na sielf slulle opofostra fin fon. Huld olef allt mildare och började att se in sitt hjerta. Den lilla gossen begick ett fel; den en wisa arfsynden förledde äfwen honom at tillegna sig förbjuden frukt. Hulda tog honom i förhör, och förmanade honor att bekänna uppriftigt om han wille y full förlätelse. Barnets uppriktiga bekännelse och än ger rörde henne få djupt, att hon fon att tänka på att hon aldrig sjelf bekän fitt fula fel för fin gamle fader. Du han ännu warit hård mot henne, få skull hon kunnat förhärda fig, men gabber hade börjat blifwa allt huldare och öm mare mot henne, man och barn. Hol blygdes för hang kärleksfulla blickar. När han en afton satt ensam inn bos henne oc) barnet, fom han hade p. fina armar, sprang hon upp och föl pc knå, od) bekände för honom hela för hällandet.