Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1858, sida 2

dig. Tillåt mig blott öppet säga, att jag inser det, känner det, och är i ewighet tadsam för det. Jag begär icke mera. Du är min flyddsengel. Han knäböjde för Clara och wille fatta hennes hand. J detsamma inträdde Hulda. Glömst af al Claras kärlet utfor hon i de häfrigaste förebråelser och slutade med att falla i wanmakt. Carl flydde genost fom en brottsling. Clara swarade intet på Huldas ord, och tog wärd om henne. Följande day lemnade Clara fin fwi gers hus och sötte fig en plats som gus wernant på landet. Hon stref ett lugnt och försonligt bref sill Hulda, ywari hon förlåt dennas misstankar och uppförande, samt lemnade en anwisning åt Carl att uppbära hennes ränta. Hon förklarade) att det woro bäst för allas lugn, att del. lefde skilda, men wänner. Hulda stormade od gret, men kunde ide blifwa fri från fina misstankar. Så war nu Clara genom sina uppoff. ringar förwist från fin faders hus oc afstpyvd af fin syster, fastän oskyldig. Hon war wisst sorgen deröfwer, meng