Systrarne. (Foris. fr. föreg. N:o.) Clara misstänkte ingen, mottog Carls hyllning såsom tacksamhet och wänskap och sörjde öfwer att Hulda äterföll i sina wärsta barndomswanor, utan att funna förklara orsafen. En dag hade Hulda gått ut, sedan hon sagt fig dröja borta til aftonen och bedt Carl hemta henne hos en wän. Clara war ensam hemma med den lilJa gocsen, fom i henne hade en bättre moder än Hulda sjelf. Knappt hade hon föft honom, och lagt honom til hwila, förrän Carl hemkom och inträdde i sängkammaren. Hon syntes upprörd od) satte fig bred mid Clara; men teg en lång stund under det han betraftade henne siilla. Hon sydde på ett litet plagg ät den lilla älsktingen. Hulda brydde fig föga om fådant. Ad Clara! fade han slutligen, med en diup fud. Hmwad jag ångrar mig 3l