Hon pröfwade djupt sitt hjerta, om det ide war någon annan bewefelfegrund, fom lockade hennne dit. Hon ryste för en återfiod af otilåten böjelse, men hon wisste med hwems makt hon skulle besegra den fullkomligt, och gick trygg till Bergers boning. Han war redan fri, men borta för att reda fina affärer, fom blifwit honom möj: ligt, genom den summa, fom Hulda lem nat honom. Hulda mottog Clara med jubel, säsom fin räddarinna, men darrade wid tanken på följderna af faderns wrede wid upp. täckten. Har du sagt sanningen för din man? frågade Clara allwarligt. Nej! det wägade jag icke, han skulle då ide hafwa begagnat fig deraf; jag far de att du bewekt pappa. Men hur skall pappa bewefad? Bar lugn, fade Clara, jag bar gjort upp med vappa, han fänner ide ditt iilltag, han skänker efter alltsammans, men ban wil ide mera fe någon af of på en tid. Clara yppade för Hulda hwarfen fore beten of fin uppoffring eller af faderns