och icke tar någon heller, efter Han dtorig warit riksdagsman och gjort nägra affärer i stort. — Bara man har pengar, få behöfs ide något annat. — Men den söta kronprinsen skulle bli få ledsen. Det passar inte att afslå en funglig gåfwa. Wi skulle göra en stor middag, din skål skulle drickas, wår poet skulle sktifwa vers och alla tidningar skulle berätta derom! — Dem ger jag ... ursäfra! De skulle nog äfwen berätta vom jag slog wantarne i bordet, gjorde cession skulle jag fåga. — Min älskade gubbe! Lät dubba dig för min skull åtmimstone! då får jag min ljufwaste ungdomsdröm uppfylld, då får jag bli en riddares maka! — Nej det skulle ej indringa mig twå ftyfver, det skulle inte öfa priset På Pris jästen eder bränwinet; heldre an Wasaorben, toge jag emot några tunnor Wan fa-råg. — Ad, du håller inte of mig, Anders! suckade frun i tårar. — Tamej tusan böflar, gör jag ide det, ursafta, det wet du, Lowisa Ulla Allt annat hwad du will, men twinga mig inte att bära ttissan ... de stulle bara slratia åt mig. Derpå tyckte han fig lös från hennes ömma omfamning, tog sin hatt och gick ut för att skaffa frisk tuft. Frun skyndade in i sina rum, klådde fig öfwerrädigt lysande i ten widaste fri nolinen, ilade ut på gatan sastän nudt I wintern med bar hjeåsa, trotsande blästen och hånblickarne på gatan, för att besöka fina slägtingar och bilda en måftig sammanswärjning för att ofwertala mannen: att blifwa konglig IRafa-riddare. Han hade få många gånger förut nåd.gats gifwa wika för sastrors och montors med hustruns förenade bearbetanden, atta bon mar fåfer om framgång och mötte derföre alla förbigåcnres blickar med frörre stolthet ån någonsin Hon stannase försst hos en gammal far bror, hwilken gällde mest inom slägten. Der fanns ett par infiytelseraka sa jlrat, för hwilfa hon urgjöt fin glärje och fin oro. Hon njöt af deras efwerroskning, upplöste deras twifwel, och de tjwergingo genaft på hennes sida, dä hon talide om den flora middag hon skulle göra för den nya riddaren, då de skulle få fitta i hög: säte såsom fränder på ett bröflop. Under det fruntimren frossade på före smaken af denna herrlighet och gäfwo råd om hwilka rätter skulle wåljas, fom far brodren sjelf hem från kållaren, der han wanligen tillbringar fina qwåällar. Han har också warit garfware, men har lagt ner rörelsen och lefwer tarfligt, endast njur tande af stadesqwallret. Han Åren game mal twätwigg. något döf och låtsar wara det än wätre, når han will höra desto båttre. Han mätkte att fruntimmerna hade nå got stort i kikaren, närmade fig dem lång. samt och frågade hwarom de talade få ifriat. Den fina garfwarfrun wände sig så att sidenklädnmgen stanate och fade und strålande uppsyn: Min man har fått Was fa-ftjernan! — Hwaba? fwarade gudben, fom fatte handen bakom öra:: will de basan gerna? Sabha, nog förtjenar han stryk, men det biter inte på honom. Frun höjde fin gålla röst och fade: Ånej, farbror, det år fråga om Mafa orden. Hwaba? will di göra en brasa af går den? Det betyder ingenting, Han skulle förtjena derpå, få ut kontanter genast, han har brandförfäfrade lager och gard ofwer wärdet! Fru Lowisa anstränade fig ytterligare och ropade: Hör nu riktigt farbror, min man får Wasa bandet! Fasa för landet? Tänker han då resa til Amerika och tåfla med amerikanarne? Nog är han flångd, men de åro flångdare. Den lila fruns tålamod mar uttömdt, kon stamvpade med fin nåtta fött sträckte