Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 2

AO haft hjerta att fördystra hennes lif med någonting få hemskt, fom trassliga afs färer? Jngen nekade honom kredit, ty hans swärfar war rik. äfwen den wacka Hulda hade kredit bog den förnämsta lramhandlaren. När bon fom i hang bod, kastades allt fram för att mönstras af henne, hon walde det yppersta prutade aldrig, oc lät skicka hem till fig hela pador. Hon wille fråns digt hafwa nytt. Berger började att blifwa orolig, mås gade några förmaningar om hushållgafstighet men afspisades med kyssar. Slutligen förfunnade bon att han ful le få af henne den dyrbaraste af alla gåfwor en hustru fan gifwa fin man. Från den stunden war hon helig för bonom, och han hennes slaf. Clara upp börde äfwen med alla fina förmaniagar och wäntade tåligt på hwad fom skulle hända, i öfwertygelse att detta ffulle tyga la Huldas läntsiane genom wigten af nya pligter. IV. En dag satt Clara som wanligt i sin