Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1858, sida 2

allwarligt ämne, afbröt hon honom med en smekning; hur kunde han då fortsätta? Hennes behag woro måktigare än hans allwar. Hwarenda dag wisiter främmande, fpefs takler, konserter. Förut hade hon alltid följt Clara i kyrkan ywar söndag; nu mådde hon alltid illa hwar söndag, när Clara fom för att hemta henne. Hon hade blifwit ett werldens bara helt och hållet och Clara började att sörja deröf. wer och nästan ängra att hon befordrat giftermälet. Hulda började till och med att wisa fig fött, då Clara fom förr wille förmana henne. Jag är fru, jag! fade hon, och, gior. de en förijusande knyck, du ör bara flice fa. Jag har större lefnadserfarenhet ån du. Jag wet bättre, hvad fom passar en fru. Berger hade anwändt till bofättningen hela sitt lilla fapital; han arbetade fom en slaf för att uppebålla huset och til fredstålla alla Huldas fordringar, men snart räckte det ide; utan han måste ffuld fätta fig. Såsom manligt dolde han fina penningbekymmer för Hulda; hur skulle han