Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1858, sida 3

ra, hon lutade sig mot hans axel och hwiskade, Gör dem lyckliga, få blir jag det äfmen. MNiwål! det får gå, för din ffull, min älskade dotter. De få gifta fig, men jag kommer ide på deras bröllop; jag gifwer ingen utstyrsel, Hulva har intet arf efter fin moder. Så gid det, Berger fid Hulda med Hela hennes hjerta, men intet widare. III. Ett är förgick. De nygiftas fmefmås nad räckte ännu. De syntes öfmerlydtis ga. De hade en ganska wacker wåning af fyra rum på Regeringsgatan, wisfers ligen trenne trappor upp, men de woro unga sjelfwe och hade blott unga wänner, fom lätt kunde springa upptill dem. Dere uppe syntes ingen brist. Nya mahogny möbler, granna turkiska mattor, rika gars Diner för fönsterna, ljuskronor oc speglar med förgylda ramar, allt nytt, lysande och ungt, fom de sjelfwa. Särdeles pråfs tig war sängkammaren, fom stimrade af hwita gazer; Huldas toilett war wärdig hennes behag. (Forts.)