men ingen af dem war adeil, så som Ousiaf Adolf war det. Alla andra hångångna hjeltar, Cesar, Napoleon Carl XII hafwa fläckar, — sfläckar af oskyldigt blod, — på sin sköld, Gustaf Adolf ingen, utom af sitt eget. Alla andra jordens stora regenter woro oftast stora genom en enda sak. En wann en provins en annan skoddade metenffas per, en tredje upphjelpte handel och når ringar, en fjerde införde ordning, den femte skipade mild rätt; vien Gustaf Adolf gjorde allt detta, och war stor i i alt. Flera än han hafwa omskapat werlden, men ingen mer ån han har omskapat den för att göra den till ett hem för allt hwad menskligheten har dyrbart. Den ene har stridt för äran, den andre för srihet, den tredje för religion, den fjerde för sitt får derneslands förswar eller storhet, den femte af lust efter bragder; Gustaf Adolf stridde för allt detta tillsamman Han war född -ej för ett lands behof, men för ett tidehwarss. Han War den enda bom, fom kunde sättas emot det wäldiga och mörka öde, som rustade sig att beherrska jorden. Det gällde striden emellan mörkret och Wjufet; och den kämpades ut emellan mör krets furste och en utkorad menniskoson Han störtade, fom en grekisk hjelte, uns der fin dragd. Ej.för det han war honom för stor, men derföre att han war uppfylld. Allt hwad han derefter skulle hafwa wid: kört, skulle blifwit helhadt och öfmerjordiskt. Han war protestantismens enda helgon. Man kallade hans ljufa hår för guld; men det war blott skenet of hang gloria. Som en ny kors.-triddare, from fom Godefroy, ädel fom Tancred och oförfå rad fom Lejonhjerta, med korset inom sitt bröst, ej wirkadt utanpå till skryt, stridde han för återwinningen af det hrligaste. Den ende af sitt tidhewarf som ej war fanatisk, war han den ende, som ej trodde, att öfwertygelse kunde inpräglas med wårjspetsen, och Gudssfruktan med fruktan för bålet. Han wiste hwilkens sak han förde, ej Gudens öfver ett land eller en segkt, men öfwer jorden. Jcke inom några trånga murar, nej under det våndliga himlahwalfwet, och i solens nedftrömmande ljus samlade han sin här till bön för den helga striden. Det är sannolikt, att om han ej flu pat, hade slaget wid Läigen warit förlo: radt. Den flygeln af swenska håren, der han ej stridde, hade redan wilit; men då han föl, fick lifwet för swenskarne ej mer något wärde. De föfte döden och eröfrarde segren. Han dog således som ett offer för sitt werk. Så år det. Det menskliga skall gå under, når det gudomliga segrar. Når han föll, war sorgen obegränsad. De samtida författarne beskrifwa den, som sagorna beskrifwa sorgen öfwer Baldut. Hela naturen gret, fåga de.) Många Wi införa de herrliga versarne ifrån den tiden öfwer Gustaf Adolfs död, öf wersatte. 1. Till Himmelen. Regna ej mer på wår jord, låt ej dagg uppå blommorna falla! Molnenas Himmel! i skyn slut dina fållor för of. Menskligheten likwäl fal fukta med ftrömi mande tärar Ewigt den törstande jord. Cwig är fär lekens sorg. 6) (TM If MI: ma RH Aa nr mA