Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1858, sida 3

Hwad min far will är en lag fö mig! fade Clara med tillkämpadt lugi Notarien steg upp och fade: tilät mi då, att af mamfell Clara, fom warit oc är fåfom en moder för Hulda, få utbedj mig Huldas hand. HBulda räckte honom genast med slrålan de blick sin lilla hand och log. Clar sade, med sänkt blic: Gud wälsigne e begge! Derpå kastade Hulda fig i Claras fam oc gret öfwerljudt. När hon stillat sig något, sade hon ha stigt til notarien; lemna oss nu, Gar jag har få mycket att tala med Clare fom du ide får höra. Notarien bugade fig lydigt och fö swann. De båda systrarna sägo på hwar andra en stund med tystnad, slutligen a tertog Clara sitt arbete med sammanprec sade läppar. At, EClara! fade Hulda, har ja ide handlat rätt? Du tyckes ide ful belåten med mig. Gillar du ide mitt wal? 39, min Hulda; men jag år ide ful belåten med mig fjelf, swarade Clar haftigt. (Forts.)