anwändes till för landet gagnande andas mäl, ide äfwentytas statens framtida för måga att bära skulden och småningom draga sig derur, utan swära rubbningar i statens financiella och industriella lif För inlänosk skuldsatuning råder statens fredi til nästan i oändlighet om finansministern förstår fin saf, och om folket sattar statskreditens betydelse; men för ut ländsk skuldsättning har den en grans i det bankruttmässiga slafweri, hwari far ten sänfer fig under utländska penningefurstar. Ktediten förswagas med hwarje nytt lån, och penningarne blifwa dyrare ju längre man rastt framgår på den ber trådda banan med fina bälstora framtids mål i figte. Hårintill fal du gå — fan wål folket säga; men ett lands flyreds fe fåger det aldrig, emedan den aldrig får nog medel til fin diaposition, och aldrig år i förlågenbet för uppgiften, hwartill de funna anwåändas. Inf. år ide fiende, utan gammal wän till stateskuldssystemet, ty ins. tror, att staten lika litet fom indwiden eller forpo: rationen bör rynga tillbaka för skuldiätt ning, om dermed kan betedas werflig för kofran i ett eller annat hånseende. Men tikasom en far ide lånar af en ostyld, utan väldre af fin fon det sapital, som denne ej annorledes med större förmån kan göra fruktbärande, sårdeles som sonen, närhelst han det wil, fan göra affärer med fadrens för lånet utgifna Turferande förbindelser såsom liqwidattonsmedel, så hör ock staten ide låna af utlandningen, om den fan bereda fig länet ap landets egna barn. Ty hwarje lån, taga i ut. landet, måste wara ct forswagande af statens fruafter i Den man winsstien af Far pitalets anwåndning år unndre för s:aten, ån den ränta deraf, som går till utländningen. Om foretanet. hwarpå länet an wänded, är för landet utan gagn, så ar ju lånet absolute skadligt; men afwen då företaget är gagnande, men länet, såsom utländskt, ob:höfligt, fan man jaga au del åt relatot skadligt, alldenstund at astomst af företaget stulle hafa a stanhot I lantet och ötat nationalfapitalet, om lånet hade fätt wara inhenskt. Mi fomma nuttill den föt säkran i Snål postens fråga, att Vnan ganiksa jatert stulle få statens behvof detäctta genom uationallän, (inhemfki lån). Det år ock just denna fåtsäå!tan, som mängden ännu ej will tro, som man twettomwill anse wederlagd genom det misslyckade för: sök att införa ett inhemskt fondsostem, som fullmäftige i riksgåldskontota gjorde un: rer sednare halften of Är 1853 och I börs jan af år 1856 till följe af tilets ständers beslut 1854. Att staten inom landet stulle få låna hundra millioner och mer för jernwågarne, må wål den stora massan bland folket ännu i fin ostulo få anse som en parador; men icke bewisas omöjligheten häraf genom fullmåltiges ofwannamnda rm — en Wl.e —mm— . 33Ö636363626 — — — — — —— 22 ——— — ———————— — ö misslydade försek, utan snatare bewisas derigenom möjligheten ati cn dylik opreation, om den inledee och utföres på ett mera tillfredsställande satt ån som då war fallet. Om denna måjlighet Ar in säåndaren wiss i fin naniag, och w.tflige heten deraf hade hwar man fött skåda, om sista rikets ständer fasthåslit 1851 ärs ständers beslut, att till jernwägarne be wilja anslag endast med det wilkor, att de behöfliga medlen skulle anskaffas medelst anwändande of inhemskt fondsystem, och med wifor i öfrigt, fom kunde göra lanets upptagande möjligt såsom nationallän, hwartill hörer att obligationer Äfven på mindre belopp borde wara tillgånglige Met fullmåktige, fom hade att utföra 1854 års ständers uppdrag, nusslyckades med införandet af inhemsta fondsystemet, bör ide förefalla någon underligt. Ty når dessa ständernas delegerade sent om sider, i Juni 1855, refolverade fig för upp: tagande af lån, få utlofwades endast 33 procents ränta, ehuru rikets ftånder med gifwit upplåning mot 4 proc., på pwilket jednare wilfor fullmäktige hade kunnat få millioner, då de på sitt wilfor fingo intet. AQ .. finn tumnntin är aodt