Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1858, sida 3

deswis till Clara, och började tala som wanligt om angelägenheter rörande ett mennistowänligt fruntimmerssällskap, fom Clara tillhörde, od hwari han siundom tienstgiorde i stället för hofrättsrädet, såsom sekreterare. Clara lossnade med klara blickar, utan att upphöra med sitt arbete; Hulda bläddrade otåligt i gravyrerna och sköt stundom en nästan ör törnad blid på notarieu. Sedan notarien utbedt fig Claras rer sonliga medwerkan för några barmber: tighetswerk och fått Hennes fulla bifall, fade ban: IJag tadar af hela mitt hjerta å dessa olyckligas wägnar, men nu bar jag också en bön för min egen råfning. Clara fåg upp på henom med fitt lug na fmåleende och alltid klara blick. Notariens wackra röst darrade, då han fade: Det är med hofrättsrädets sillätelfe, fom jag är här i dag; mamsell Claras sälra blick har nog redan genomstådat mitt hjerta. Jag wäntar min lyda af mamsell Claras mun. Hulda rodnade starkt, men Clara blef nade synbart. Hon anade med qwinnans finkänslighet hwarthän notarien syftade. ö