är, aspirera en närmare förbindelse med berr hofrättsrädets familj, sedan jag nu fätt befordran? — Jag hade ej tid att tala widare med honom, utan nickade blott bifall. Han utbad fig då att få göra ett beföf här i dag, medan jag är borta, och jag tillät äfwen det. Jag öfs werflemnar allt åt ditt eget utmärkt goda omdöme, min Clara, du har ärft mitt eget goda förftånd. Clara neg djupt och kysste rodnande fin faders hand, derpå följde hon honom ut i salen, och hjelpte honom med flångs fappan. Under detta fom han att fafta en blid på Hulda, fom wäl wändt fig om, med blicken på den fruktade fadren, men stod awar helt nära fönstret i en som wanligt wäroslös ställning. Akta dig, fade han med brask upp syn, att du nu igen ide flår ut en fönsterruta, fom du gjorde häromdagen, du oförbätterliga flampa. Ad, förlåt mig! utbrast Hulda och hoppade ned från fönsterpallen, för att taga afsted af honom och kyssa hans hand, men ban swepte kappan om fig