Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1858, sida 2

— J dag fl. half till 7 e. m. åfroens fom lördagen samma tid hålles Bibelföre flaring ä folfftole-falen. Ett litet bidrag till baptifternas historia. En insändare berättar, att den genom Tidningarne bekantblefne baptisten Edholm Ragunda och Aumer, ännu fortfar i fitt nit att til affall från Lutherska läran jörleda enfaldigt folk. Särskilt uppgifwes, att han, under fin proselytwandring, pås tråffat en annan wandringsman, fom for omfring och sälde hwarjehanda småsaker. Denne öfwertalades nu af Edholm att antaga den nya läran och låta döpa sig. Sedan dopet försiggått, begärde dock E. att få betalning för sitt beswår, och då den döpte fade fig ej ha den fordrade fumse man, tog E. ifrån honom hela hans lila förråd af handelswaror, för att dermed göra fig ersatt. Man finner hår ett nytt bewis på den winningslusta, fom oftast ligger till grund för det skenbara nit, fom baptisterna ådagalägga för fina willfarels sers utbredande. Eldswådan i Helsingfors. Om denna sorgliga händelse, rörande hwilken wi förut endast warit i tillfälle meddela en kort notis, förekommer uti sse gis Tidningar följande berät telse: Eldswådan natten mot sista lördag war den förfärligaste, som hemsökt Helsingfors sedan år 1809. Elden warseblefs störst i ett uthus på den handl. Fedosejeff, af gammalt s. k. Duldinska gården, i hörnet af Konstantinsoch lyrkogatorna. Kl. war omir. 3 12, då första brandsignalen hördes. Lägorna utbredde fig med otro lig snabbhet öfwer hela gården, fom stod i full brand nästan ögonblickligen, en god stund innan nägon släckningsanstalt hann widtagas. Snart antändes granngården kopparslagare Thalns; genast derefter fas stade fig elden öfwer Konstamtinsgatan til handl. Walläne stora, wålbyggda gård. Nu började omsider spruta efter spruta tomma upp, äfwen denna gång, fom till förene, fråmft bland alla finsta gardråbas ialjonens, åtföljd af ett talrikt manstap under befål af bataljonens kommendör, frih. von Willebrand, fom med kraft och insigt sjelf ledde släckningsarbetet. H. erc. generalguvernören grefwe Berg samt gu vernören Antell infunno fig jemwål på stället, jemte de tjenstemän, hwilka åligger att wid sådana tillsällen handhafwa ordning och föra befäl. Men elden hade wurit til ett omfång, fom gjorde alla be mödanden att rädda de brinnande gårdar na nåftan hopplösa; det enda fom kunde sorsokas, war att hindra def widare fpride ning. Winden, til all lyda endaft swag, blåfte från W. RN. W.; denna omflåndige het låttade eldens afmårjande från gårdarne på norra sidan af Kyrkogatan, men åt föder och öfter utbredde fig lågorna allt widare. Morgonen grydde Å. 2 öfwer en tyslig anblid; flere gårdar i de antäns da qwarteren stodo samtidigt i full brand och det hemska intrycket ökades genom är A n