Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1858, sida 3

krafter uttömda, och de dåda sirid.ere lågo bredwid hwarandra, den ena död, och den andra lefwande och nästan tid halften fönderrifwen, med swetten lackande öfwer pan nan, och ett kallt häfwande bröst. Och ide utan skäl tillräknar han fig såsom wigtiga äretecken de 40 blessurer han mets förde från denna strid. — Ue Mariestads Weckoblad meddela wi här en tilldetsamma insänd ganska ins tressant artiktl, hwari författaren Ådagas lägger lika for fosterlandslärlek, fom fots fännedom. Den handlar om ett imbhemfit fondjoftem, fom synes wara af behofwet pålalladt och torde således winna en allmännare uppmärksamhet. Artickeln är af följande lydelse: 5 n:o 17 den 3 April har red såsom sin upptagit Snällpostens fråga: Hwarföre soker man utländska lan då man gausea säkert skulle fa statens behof betäcka genom narionallän? Red. öns star derjemte, att alla Sweriges tidnin gar wille upptaga denna fråga såsom sin, samt att framför allt rikets ständer wille lyssna dertill. Jnsändaren af dessa ras der biträder så mycket hellre denna red:s önskan, som frågan numera är landets lifsfråga, sedan sista tiketa ständer öfmerse gifwit 1854 ärs ständers bestut, att mes delst införande af inhemstt fondsystem anskaffa nödige medel för utförande af ftas tens störte företog, och i stället antagit der utländska skuldsystemet. Jns., fom under sislliden riksdag hade tillfälle att på närmare Håll med fin upps mårlsamhet följa Sweriges sannskoldige sinansminister, rikets ständer, och def erpeditlonschef, fullmäktige i riksgäldskontoret, hat lemnat allt hopp, att desse, som pod hafwa frågans sesning i fina bhåns Der, efter Detta skoln med större enighet lassna till densamma förr, ån den blifvit klat för folkmedwetandet och hunnit träns ga fig fram med den upplysta allmänna opinionens segrande makt. Tillfäårene måns de man fig i massa mor sjelfwa begrepe pet statsskulo med att idfeligen rida uppå Duwboms sats: ju mer man lånar, def mer man fötter fig i filuld; och du ans sngs då omöjligt att bringa majoriteten tll insigt derpå, att stateläns upptogans De kan wara gagneligt och behöfligi, Af wen om ingen allmän nöd, fåfom frig o. d. gjorde det nödwändiat och oundwifligt. Man har nu fommit til en annan ytterlyhet i det att man utan twingande nöd tasiut fig i utländningens wåld för utfös ränte af företag, fom erfordra hundratals millioner. Till denna ytterlighet skulle man icke hafwa kunnat föra nationens ombud, som förut wisat så stor fruktan för blotta namnet statsskuld, om det icke hade skett genom att först umwerka deras bifall till införande af ett inhemskt fond syslem, som man dock war färdig att if wergifwa för att biträda en utländsk stuldsättningabana, få snart man hade ins lebt staten på företag, fom gjorde statsskulo oundwiklig Forts)