Hwarjehanda. Peter den store. Det är nu omkting 130 år sedan en wiss Beter, til sitt yrke timmerman och till sitt stånd Zar af Ryssland, i den lilla föpingen Spaa blef angripen af reumatisk stelhet i lemmarne. Hår låt antokratenhandtwerkaren då och då gifwa sig ett glas watten som bekom honom förträffligt. Efter åtta dagars wistande på stållet fåt han falla till fig Borgmåftare och råd och häll till dem ett tal fom ungefår lydde får lunda: Mina herrat! jag år er fynnertis gen bewågen för en dryck fom jag helt nyktert druckit i ert sköna land. Jag ans ser mig derföre skyldig er ganska mycket .... (i det han yttrade dessa ord stack Zauten handen i rockjckan; Borgmåstare och Råd bugade fig och uisträckte fula af glada förhoppningar fina håndet,); jag är i fonning skyldig er mydet, fortfor Zaren utan att bey fig om magisttatens ufräckta händer, od jag will efterlemna år: er ett waraktigt minne af min tadfamfet. Redan inom 48 timmars förlopp siolen ni hafwa emottagit det. Man kan föreställa fig åt hwilka chimeriska föreställ ningar Borgmastare och råd nu öfwerlem nade sig. Slutligen underrättade man dem att den höge patienten gifwit befallning att uppföka den bastantaste sten i gran: stapet, och följande dagen framburo octså fyra fraftiga Moscowiter en uthuggen sten på hwilken man läste de orden: Hår har jag drudit watten och åter fått helfan.. Peter, alla Ryssars Jar. målen denna åminnelsesköld öfwer er fålla, eller heldre, stållen er fålla under denna frold, fade Fursten wånligt, och ni slolen snart erfara tecken och under. Tjuge är derefter kände hela Europa Spaas