Norrländska Korrespondenten – 3 juli 1858, sida 3

nen af karlarne snact lösryckte sig, och i; wildt raseri gjorde ett få häftigt anfall, ati jägarne eu och annan gång du fade undet, och fingo i en få swår belägenhet, der utgången med stuiden syntes högst tvif welaktig — hålla til godo att fånna både armar och ben utan skonsamhet mörbultas af nallens skarpa tänder. Fadren Pehr, som wid tumultet berofwades fin fria pofition och blef liggande under den weergade björnen, hwilten war i full werlsamhet med fina betar, fom till outplånliga minnes måtken gäfwo gubben 18 större och min dre sår, hade otwifwelaktigt denna gång blifvit erpedierad tid Wallhall, om icke Jacob emedlertid med fraftig arm strädt sitt spjut emot björnen, hwilken hindrades att langre hälla fit rof. Snart fripjorde fig dock björnen trån det mot honom ut sträckta och Idröftet intryckta spjulet Och Jacob war äter genast anfallen af sin förfärliga motståndare, hwilken med flegradt raseti förnyade fin sista sirid. Detta ögon blid war det wigtigaste, det war bestämd: afgörande om lif eller död. Jahob war nu beröfwad sitt firibgwapen, hwifet nallen med ett enda tag honom fränryckte och slungade längt afsides. Nu stod nallen, oförhindrad af förut erhällna blessurer, i upprest stållning mot den oför skräckie Jacob, hwilten uu ide hade något wapen att fåfta med, och war saledes ritiigt blott ställd för nallens alla hugg och manävrer. Jacod, en högwårt och stadig man, agde en owanlig kroppssiyeka, fom just nu stulle pröfwas. Nu tunde hjelten Jocob, staenDe emot ötnens tonung, liknas med en Berferkafu pa, fom får fram i steiden med wildt raferi och utan styddswapen Och lissoat Ing Wile — swaristaggig berserk, blodig och grym att se uppå, wie profwa Frithioss swärd; — få bemaanade fig oc wår hjelte, och i orist af andra refurjer, fattade han tag I nallens öron, och få fä npade de. Och förloppet och utgången af denna strid, hwartill den sätade fadren war åsyna wittne, erinrar om sagans ord: De brottades fom björs nar uppå sitt fjäll af fuö, — de fpånde hop som örnat — utäfwet wredgas sjö. Medan tamparne swangde om med fwars andra å den olodiga walplatsen, och nallen stodo fangslad uf Jacobo starta seniga ar mar, som gripit san i nallens örnolar, hade emeolettid hjeltens fader upprem sig från marken, och med det återhemtade spjutet gaf nallen flera djupa stygn, war of Döden följde, och fegren war med ära wunnen. Uigangen af sttiden war af ödet så jemt berafnad, att, i samma ogonblick, som nallen war med spjutsygn affardad och låg utsträckt å marken, woro hjeltens