för ändamålet utruftad och få inredd, att om kälden på däck blefive för stark, arbe tet med hassdjurens preparering doc ostördt skall funna fortgå i de med faminer före sedde rummen under dåd. Man har 3 smärre båtar ombord och är starft armerad med stjutgewår (få wål hagelbössor som refflade gewär), lansar och harpuner. Bland den 7 man starka besättningen äro utmärkta skyttar och skickliga harpunfkaftas re, och en af dem har warit medi ffeppabrott på en föregående färd till Spetabergen; skepparen sielf år en erfaren man, fom gjort tvenne resor omkring jorden. Enligt inhemtade uppgifter åro wikarne på Spetsbergen mycket beqwämare för draggnina ån de förlidna år besökta fjor darne på Jsland, oc man längtar derfö re att få börja sitt wetenskapliga arbete, från hwilket man sannolitt först af Sep: temderfölden låter fördtifwa fig. Ensamt hyran för fartyget utgör 800 ror i måna. iden, hwarförutan 100 rdr betaltes i inA EGN Wireriara of ide act när gon få dyrbar wetenskaplig erpedition förut på enskild befojtnad företagits från wårt fädernesland. — — — Jnsändt till Norrbottens Posten: En mårkwärdig Björnjagt i Lappmarken. Jbland de jägare i Lappmarken, fom i björnjagt utmäckt fig såsom heroer eller hjeltar förtjenar att, såsom bidrag till teckningen om de äfwentyr, fom slundom wid fädane jagter uppkommit, nämnas att en man inom Wilhelmina socken ännu lefwer, fom bör stältas i bredd med och t o. m framför många andra hwilka i detta afseende förwårfwat fig någon merit. Bonden Jacob Pehrsson — år omfring 30 år gammal, har årskiliga gånger Haft e, och blodiga fejdet med björnar, och derwid utmärkt fig såsom en oförs firadt hjelte. Dels med kulor och fpjutstyng, dels genom anbeingande af galer, bar han dödar ide mindre än 56 bjornar, af hwilka han ofta erhållit blodiga blessurer. Ett of hans jagtäfwentyr war i sonnerhet markwardigt. Ac 1836 om hör sten gjorde han i sallstap med fin fader för Namndemannen Pebr J. coboson en urwandring HU skogen, fer att efterse ett i f. Slagjern fom han någon tid derförut på ett staue utlagt för en unejden wiftane de björn, hwilken under fina exkursioner eller jtröftåg under sommarmånaderna hade stamlöst utöfwat fin roflystnad emot äboernes å betesmurkerna urflåppta krentur, hwilka oaktadt dem sorgjälligt ägnad wall gång, likwal ofta ofredodes. Aid ankom sten till det ställe der gillret war anbragt, frapperades Jacob och dess fader af den owäntade anblick att fe Nalle — en wertklig jätte i siit slägte — fastsittande uti slagjernet från hwilfet han dock, wid åfys