Norrländska Korrespondenten – 26 juni 1858, sida 3

— Från Öfwer Luleå socken omtal as att flere björnar derstädes warit synlige samt att de rifwit och släpat bort ärftillige kokreatur. Norra Ångermanland, jom lärer wara i förlägenhet på bestar af dets ta flag, skulle således funna få låna når ara härifrån för det tillämnade stora björnskallet därstädes, ty man må ffjuta als drig få dernere, få är det ide troligt, att de derföre stupa häruppe. (H. H. H.) äng Hwarjehanda. Förgiftning genom förtärande af glace. I Triers MArkif för farmaci och teknisk kemi, 14 årg. 1 häft., finnes af Farm. Kand. Green en uppsatts, fom förtjenar mödrars, konditorers och sundhetspolisens uppwärksamhet. Enligt hwad tidningars ne för längre tid sedan berättat, inträffade i Altona för ett par år fedan och fednare i Bergen allwarliga symptomer till förgiftning efter förtärande af vanille-glace. Dessfa fall gåfwo naturligtwis anledning till noggranna underföningar om orfaferna dertill. Hufwudresultatet af dessa war enligt hr Greens meddelande, att den glace, fom föranledt förgiftningarna, mwisserligen ide innehöll arsenik eller något annat förgiftigt ämne, men att den ffadliga substansen deremot war mjölffyradt tenn, fom hade bildat fig under glacens beredande. Det år nemligen wanligt i större konditorier att öfwer natten förmwas ra ett öfwerblifwet förråd af glace i fåls laren, sedan man tömt den ur tenndosan i ett fat sten eller lera, och att dagen derpå koka upp den, under ftarft omrös rande med en wisp af jerntråd, i en förs tennt messingseller fopparkittel, för att derpå fryfa den till glace och sedan ans wändas. De i anledning of underföfnins garna anställda ytterligare förför hafwa nu ådagalagt, att i den tillblandning af äggula, foder, grädde och vanille, fom nyttjas till glace, ganska snart och ifyns nerhet när wårme anwändes eller någon galvanisk werkan (genom det anwända metallkärlet) tilkommer, uppstår en bilde ning, hwarigenom framträder mjölksyra fom förenar fig med en del af tennet af det förlennta kärlet och bildar mjölksyradt tenn, ett salt, hwars nårwaro i glacen gör, att def förtarande under wissa omständigheter har ganska betänkliga, lifafarliga följder med sig. Man ser häraf, att man ej i allmånhet bör uppwärma ingredienserna tid glace i förtenta kärl eller metallkärl. — — — — —