Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1858, sida 3

allmän tillgifwenhet af dem, fom fått under hang befäl, och såsom ett för ho nom kärt minne war denna gåswa utan twiswel den meft lydligt walda. — Handskmakaren T. Lundqwist war d. 7 dennes inför råtta tilltalad för att den 31 Maj från en enka Andersfon hårs flådeg haswa stulit ett silswerfickur. Lunds qwist erkände tillpreppet, men anförde til fin ursäft och med päståcnde att blifwa frifånd, det han, då stälden begicks, warit beswårad af ett för tillfället påfommet ondt, så att han ej wisste hwad han giorde. Mår let är uppskjutet. — Frän Ostindien berättas om plundringen af Konungens of Auch palats, att det inneslet en sadan mangd af dyr barheter och en prakt, få att man trodde fig försatt i ett ferpalatg. De Brittiske Soldaterne ansågo till en början perlorna, adelstenarne, diamanterne, smaragderne och tudinerne för glas, få stora woro de Soldaterna togo och behöllo säsom sin lagliga egendom hwad de fingo i händer; re tyrbaraste mattor, tapeter af siden och arlas, med ädelstenar befatta guld: och filfwerlåtl, kristabjuskronor och kandelabrer, gulostickade dwaner, kaschmireaschalar bros derade med guld och ädla stenar, med guld och siljwer inlagda måbler, en orrolig mangd af speglar med guldramar, bilder och målningar, allt borttogs eller Uppe brändes. En Officer tog ett juvelskrin tull ett wärde af nåra 2 millioner rdr; andra bottburo en foffert, hwari lågo alla slags de tyrbaraste ädelstenar till en mängd och en storhet att man fnappt derom kan göra fig någon föreftålning. Sjelfwa palatset ligger nu i ruiner. Det föll få owäntadt i Engelsmännens händer, att det ej blef tid hindra dess utplundring. — En sorglig olvcköhändelse har nvli gen tilldragit sig inom en af Neapels mest ansedda familjer. Markisinnan Case stelluccio hare, under fin mans frånwaro för några dagar, fört sina tre barn, af hwilka tet äldste, en goese med lifligt lyn. ne, endast war Åtta är gammalt, til the atern Florentini. Man gaf Alfieris Oreste. Sorgespelet gjorde det lifligaste ins tryd på de små äslådarne. Dagen derpå försölte de sinsemellan utföra slutscenen i nämde tragedi, och den åltre gessen fyele te Orest. Bemäpnad med en skarp föfgde knif till dolk, tillfogade han fin tila fys ster ett djupt får i halsen, hwaraf hon ofled efter få minuter. Derefter gaf han äfwen fin Yngre broder ett djupt stygn, och ftörte slutligen kniswen i sitt eget bröft. Båda bröderna äro lissfarligt fårade. Den arma mobren, fom wid barnens rop för sent flyndede til stället, fann dem ala tre badande i blod. — — — —