Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1858, sida 2

måg din man hemma? frågade han hustrun med detsamma han fieg in i den enkla boningen. Nej, berr Petter. swarade Johanna; men han kommer sälert snart hem, han gick endast til mäner Blondwyk. Sått er en stund, om ni har något att tala wid honom om. Sågande detta, satte hon fram en stol åt den unge gästen och hoppades funna inleda ett samtal med honom om fin ac: kars Joban. Petter tackade, men t fäål: let att sätta sig, gick van fram till en hyba på wåggen, på hwilken Wydemans werttyg lago. Hwad som isonnerhet får stade hang uppmärlsamhet, war en hands säg. Han hade alvrig fett någon sådan, ywarföre han ocksa tankte försoka den och tog ett litet wedträd wid spiseln och började raskt säiga. Emedan han war helt och hallet upptagen af sitt arbete, märkte han ej. att Wydeman kommit in. Han iakttog det till och med icke förr, än van kände en lsraftig band, fom gaf honom på findbenet en eftertrycklig O:rfil, oc hörde en af sinnesröreise och wrede darrande röst, som skrek: vUjling, jag skall lära dig att smyga