ta, och att det inte slulle dröja långe, innan han komme hem, hwarom icke skulle ban ej underlåtit att flänga dörrn med dubbelt låg. Han hade gissat rätt; ty knappt hade ett par minuter gått före bi, innan den unge timmermannen fom bem och fann Wydeman sittande frams för bordet, fom war alldeles öfwerhöljdt af papper, ritningar, bref, räkningar och anteckningar af alla slag och ibland dess fa köpekontraktet med mässter Blondwok. Denna syn war för Petter, fom om är skan slagit ned. Han stadnade ett ögons blick på dörrtröskeln, ådrorna i hang ans sigte swällde, ögonen tycktes spruta eld. Derpå war han med ett enda skutt frama me hos den oförarglige Wydeman, som han med jernstyrka fattade om halsen, och omåttligt skakade: Usling, jag skall lira dig att smyga dig in til mig för att snoka i mina papperl! Wi hafwa redan sagt, att Wydeman war af ett retligt lynne. (Forts.)