AAZ KK ODDe äter du inte din mwåfli? vEmedan min tand gör få ondri, swarade Anna, och förde handen till nedre käken. ÅÄr nu den der ihåliga tanden frame me igen? frågade i fia ordning Bil helm. Ja wifi, swarade Anna. Då mifte den ryckas bort; jag wet på min ära hwad jag skall göra. Då wi burit wäfflorna till herr Petters hyds da, skall jag be honom rycka bort din siuka tand. Ty då jag fer dig få lida, fan jag inte mer äta med god fmaf. Mej, jag ber dig, fade Anna med en liten rysning. fåg ingenting. Jag är mycket rädd, att han endast, gör mig mera ondt. Våt mig göra fom jag will, fade Wilhelm; dereftet bad han fin mor läg gå af de wäfflor, fom hon ämnade åt Petter. Det war redan mörkt, då de båda barnen togo wägen till timmerman. nens hydda, bärande med den största för. sigrighet wäffeltallriken, fom war infnuten i en serwet.—