— Det monument, berättar Malmö nya Allehanda, fom fammarherre Halens borg låtit å Swaneholms egor uppresa til minne af framl. baron Maclean, ber får af en fyra alnar hög, fin huggen fandften. Å piedestalen synes å framsidan åferbrukets attributer och å frånsidan tvenne omnighetshorn. 3 sjelfwa monur mentet år en större hwit marmorfkifwa innefattad, hwarå följande inskrift i för. gylda bolstäfwer är anbragdt: Upprest 1858 till minne af Rutger Maclean, född är 1742, död 1816. Han war den förste fom införde enskiftningen af swensk jord samt ett dermed förbättradt åkerbråk, och som befriade sina underhafwande från godtycklig arbetsskyldighet. Genom ändamålsenliga skolors inrättande, befordrade Han sedlighet cd upplysning, och såsom Folfreprefentant, ifrade Han, med förlusten af egen fribet, för helgden af beswuren grundiag. Ojwanom marmorskifwan synes Rutger Macleans bröstbild, innesluten inom en eklöfskrans. I Psalm at Jch. Ludw. Runeberg I. En wanoringsman är menskan hår, Pa wandring stadd hwar dag som är, Till långt aflägana länder; Hur hon ock bår wcks hemma fåst, Ar hon beständigt blott en gåst, Som hemät återwänder. 2. Hon får i all sin lefnadstid Så minsta stund, då hon i föd Kan lemna! wandringsstafu e:; På hwarje fig, på hwarje ort Går hon mot rewighetens port, Och porten heter grafwen. å. Oa jag då sitter wid min härd, Om jag i Hertans wida werld Från land til land måst fara, Så år mig samma mål doc fatt, Mot det jag styndar dag och natt: Jay får ej stilla wara. 4. Dock hwar jag är och hwart jag far, Så wet jag att min Gud jag har Beständigt lka nåra; Hon följer mig på all min stig, Han år en foder oc för mia, Hwad fan mig då förfåra? 5. Så bottenlöft är intet haf, Att ej Hand hand i djupets graf Kan mig fir bistånd råda, Så bränd ej någon öcken är, Att ej hans godhet wexer der, Och fon mig wederqwecka. 6. Om Han, högt öfwer fjö och land, Flyttfågeln för från fjerran strand Till få: ra hemmet åter, Hwi skulle jag wäl båf:wa skyggt? Den Gud, fom leder fågelns flygt, Han mig ej willas låter. 7. Far jag ån wida, fäljer Han, Som i all nöd mig hjelpa fan Och akta från att falla; Der jag är rådlös, har Han råd, Der jag har brister, har Han nåd: Wälsignad Han för ata! S. Gud, jag år fyndig, arm och swag, Men för mig efter ditt behag, Det år hwad sist jag beder. Hwar helst min wåg du stakar ut, Så styr den få att den til slut Upp til Din himmel leder. rr — — Sjöfarts-underrättelfer. April 12. Piteå, Bådftröm, ank. fr. Cars diff t. Havanna, — 30 Aretos. Khläarsm. ank från