de redan färdiga wäfflornas antal, Hwils få redan stodo färdiga bredwid eldstaden. Under tiden fortfor Wilhelm ett för fin mor berätta, hwad han fett på fregattens däd: Far öfwerlemvade fig också of fullt bjerta deråt. Jag bar aldrig fett honom wid få godt lynne. Han upphörde ide att skämta och tofas med yerr Petter. Jag hörde ocksä, der Petter bad honom att förlåta Joban och tillåta honom följa fin böjelse och blifwa sjöman. På ögonblicket kände modren sitt hjerta flappa af glädje och frägade med glad och liflig nyfifenhet: Smwad pwarade far vå? Ad! inföll barnet, han swarade: broder, ide ett ord mer om den saken; ty fer du, om äfwen de nio landskapens generalstater komme hit för att bedja mig om detsamma, du nyss framställi skulle jag swara dem MNej. Deesa ord föllo blytunga på den flac: kars qwinnans hjerta. Det war lätt att fe det hon war djupt bedröfwad och att hon inwaggat fia i ett allt för bedrägligt hopp, då hon dittills hade trott att Pet ter skulle funna utöfwa ett tillräckligt