tid, finnes hos den flora allmänheten. — Norrlandsposten berättar följande: Direftör Gautier har med fitt Ffonfibes ridaresällstav sedan pingstdagen dagligen hår gifwit representationer mestadels för en ganska talrif publik. Owad preftatios nerna angår, lära de i allmänhet warit med nöje och bifall sedda, ehuru hwarken de eller håstarnas elegans naturligtwis kunna fullt jemföras med de utländska stora konsideridaretruppernas, hwilka en och annan gång förirrat sig så längt upp i norden, som till Stockholm. Sällskapet läårer likwäl fullkomligt motswara de ans spräk, man eger att på ett sådant hafwa i en provinsstad, och skall otwifwelaktigt fomma att få åtnjuta talrik publif äfwen föt de få återstående representationerna. Om odling och förwaring af Rodlok. Nästan öfwerallt år rödlöken en omtyckt fökswårt, fom allmänt odlas imåra tråd: gårdar. Med fördel funna jordbrukare berof odla tillräckligt för eget behof, tv nästan allestädes finnes någon derti page sande jortbit. Fet lermylla år den bästa jorden för rödltöf; bon ber dock ide wara nygödd. Såningsmethoderna äro mycket olika; båsta sättet år feljande: jorden gräfwes eller köres wål, och kanterna på landet riktas. See dan utmärkes 2 alnar breda fångar med 3 alns gång dem emesan. Med snöre uppdrages sedan längsster på hwarje fång 8 räder, hwilta med en spetsig hacka förs djupas, få att fröct kommer I tum under jordytan. Hwarannan tad uppfåras och besås genast; sedermera de mellanliggande; tv, om alla 8 raderna i ordning efter hwars andra uppdroges, skulle den ena igenmylla den andra. Då hela fången år färdig och befådd, jemnstrpfes hon med afwiga frats tan och tilflavpas temligen härdt med ett ilappbräde. Om ej stark torka inträffar, så om wattning blir nötwändig, har man intet att göra med landet, förr ån ogrås set blit få stort, att rensning fon ske, fwils fen sedan ej får försummas. Löken upptages, då blad och stjelsar gulna och nedfalla, och detta arbete mertks stalles på en torr och wacker dag. Man låtet den upptagna löfen ligga utbredd på landet till aftonen för att wissna; sedan införes han och uibredes på en luftig wind ej för tjodt, för att der wål torta. Löken förwaras bäst, antingen hoplagd orutsad i J alns lager, eller putsad och hwarftals mlagd i torra tunnor eler lårar i ugnatorkad sand, 1 båda fallen nåftan frofifritt, men alldeles ej i warmt rum. Wå detta fött förioarad håller han fig alltid lila frisk till nästa skörd. (Arrhenii Tidskrift 1858 n:o 2.