ned. Odcksä började han af alla krafter skrika: Hjelv, fom til er mästares bjelv, fort, fort, siällningar, sågvockar, bästyg! Jag faller od bryter armar oc) ben af mig. J ett ögonblick woro minst tjugu per soner wid foten af stegen, färdiga att mottaga fin Patron, då ban, nödsakad af fin egen tyngd, skusdle släppa tag. Lyckligitn is behböfvre ban ej deras mel. lonkfomss, emedan det war den herkuliska timmermannen, fom höll honom fass, under tiden möjligt a:t uvresa en bjelfe, från h rillen der war honom lätt att fomma ned. Då måster Bloadwyk riktigt fände fig Rå vå marfen, andades han i fulla drag oc torkande, ännu belt dare rande, fut of fallfwett betackta ansigte, giorde ban ett högtidligt löfte att aldrig mer anförtro sitt lif ät en förrädisk stege. ferre, ropade Witeman, som först kommiteätill hållet, för au med kraftig band biitå haonom, ni måste betydligt öfat i wigt sedan sista skerper blef färdigt, ty ius samma flege war då stark nog att bära cv, Sig faarare att den förbannade ftes gen förlorat i styrka sedan den tiden,