Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1858, sida 2

sina grundwalar. UAH den lustige klipparen moskowiten, pustade han, aften er, mina wänner, jag är säker det han kommer att spela er många spratt på sitt sätt, oc) fanhän: da will han bland eder införa fin ryffa klädedrägt. På min heder, han fer inte ut fom en snälwarg den der. Och hwad fom är säkert, en mors kelgris, fom han är, bar aldrig tomma fickor. Om j inte wore få otadsamma sällar, skullen j på knä tacka mig, fom gifwit eder en sädan kamrat. Och hwilken sate til timmerman sedan, tillade Magelhan. Sag ni, mår fare, huru floden darrade under de wäls diga huggen, och huru långt grenen bops pade derifrän. Jag är säker, att den tjufpojken will hemföra trästycket til fin mor, för att wisa henne sitt försia mås fterwerk. Wid denna egna anmärkning började Blondwyk änyo skratta; men sedan han något lugnat fig, beslöt han lemna warfs wet och företaga fig något annat d. w. s. frukostera, ty den helt och hället owans liga sysselsättning, ban haft sedan dags brääningen, hade förffaffat honom stor