Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1858, sida 3

N:o 3. Jnnan jag utfäster din oflöning, will jag fe, om du forslär ditt yrke. Jag frågar fannerligen inte efter af: löning, blott jag fan få lära yrket wäl, inföll främlingen med ea liflighet, som på det högsta förwänade Blondwyf. Unge man, det war en wader tanke af en arbetare, swarade honom Blond: wyk. Du fommer att gå längt; ty man fommer långt, då man älskar sitt yrfe. mOtfå ber jag dig, mästare, att anr wånda mig redan der man hugger första floden till fartygets Fföl. Då Blondwyk hörde den främmande få tala, förmådde han ide längre hålla pipan qwar utan tappade den i golfwet. Suru? ropade han öfwermättan häftigt. Hafwa mina öron hört rätt? Du företager dig att dua din måftare? Du är i sanning en hygglig pojke. Din flyn: gel, äfwen om wi redan delat tio sleppslaster falt, stulle det dock inte anstå dig att tala til mig i andra person fingur larid. USå är likwäl bruket i Nyssland, der slafwen till oc) med duar fin öfwerhet., swarade den unge mannen i en kraftig oc beslutsam ton,