eftersatte; då någon warit föreläsare och låta fig att wara predikant för menig detsgäfwor och undergörande förmåga utrustade lärjungar förordnades och utfändes af församlingen och def ledare att förfuns na Evangelium om Guds rike. Meräns dels hafwa Guds ords älskare och wmedlemmar af det heliga famfundet sedermera iakttagit denna ordning, undantagande då de blifwit förföljda eller utjagade från en falsk församling och af dragonader blifwit ledare för de öfriga; såsom då en af Luds vigarne i Frankrike swor, att Hougennotterna woro bältte kristna, ån både han och hand hofmän. J öfrigt skall, tillfölje af Herrans ord ingen bland upplvyste och andligt sinnade friftna i deras sällskap wara lärare för de öfriga, men de skola låra af hwarandra och uppbygga wars andra; ån mindre må nägon af dem till. heterna, innan fösamlingens Herre förmedelst fin styrelse oc församlingsordning stickat dem dettill. Så mycken omsorg har han om fin hjord, att om han pröf. wat dessa wråoch wintelpredifanter redliga och skicliga nog att utträtta något af wårde i hang församling eller bland hedningarne, få hade han wisst icke för summat fig att genom sin styrelse skicka få, att de genomgått lärdomsskolorna och ins hemtat mera kunskaper, ån för en ftollårare nödtorftig kristendomskunskap, och förstätt att på det wärdiga kyrkospräker framställa Guds ords sanningar mera, ån på dialektsspråfkets plattheter och ömf: ligheter till Guds namns och ords wanärande. Det war nog något på bondffa, jade ej längesedan en bonde sjelf när han hade åhort en wäldig konventifeltalare. J fin sednare predifan på 8:de Söndagen eft. Trin. utlåter sig d:r Luther: Hwad djefwulen genom päfwen oc hans apostlar ej lunde uträtta, hade han genom bönder och swårmeandar bes gynt utt genomdrifiw.; och widare ftad gar han, att sjelskallade predikanter skall ingen böra, om de ån hade andan, An mera bestämdt har han genom ett bedö mande, för ett par år sedan infördt i Hernösands Posten, sörkastat lekmannawerlsamheten i egenskap af läroembete; fåfom oc Besser nu går i sin bibeltolkning. Wåra bönhällande skollärare och bibelförtlarande af allehanda lekmän tilltro sig för mycket emot wishetens warning: War icke alltför mycket wis och alltsör mycket råttfärdig, att du ide förderfwar dig fjelf. En bönhållare och bibelförklarare som af egen andas drift och lostnaden att höra honom, år dertill fallad, år oundwikligen hemfallen under det andeliga högmodets olycksaliga själaskada, def dolda förblindedfe och uppblåsning. Han år få för fin egen petson, fom för den andlighet han tillwägabringar, beklaganswärd. Winkelpredikants gudaktigheten upplös fer fig i en tom efterapningskonst och affefterad andalt, denna pest för all fann gudstjenst. J lyrkan äro bönens ord förestrifna, ett wärdigt skick stadgadt, fom icke affelterar andakt; men den förllarar fig der i öfwerensstämmilse med den gu domliga ordningen. Når Herren Chriftus sjelf wille bedja, aflägsnade han fig til