Sundswall den 12 Maj. De länge hår staden grasserande fopporna hafwa nu få aftagit, art man fan hoppas, att de snart komma att alldeles upphöra. De hafwa ock redan ffördat många offer, och de fom med lifwet i be häll äterfommit ur striden med den hårjande fienden, bära dock tydliga märken, att han mot dem riktat rått skarpa pilar. — Till Red. har en skrift blifwit insänd med anhållan om def intagande i tidnin gen, hwilfet doc ej fan willfaras, emedan den hwarken till innehåll eller framftållningssått, eger något allmännare intresse. De oklara ordens mening synes wara en klagan deröfwer att en öfwer åttatioår gammal födorådstagare i Borgsjö socken och Porteboda, hwilken under aderton års tid warit fri från kronooch andra ut. stolder, nu genom Tarerings-Committeen för år 1857 blifwit pålagd dylika utlagor, uppgående till 1 Ror 15 sk. banko. Hwad Red. i detta hänfeende fan gör ra, år endast att hänwisa klaganden att i wederbörtig ordning anföra beswår öj.wer den sålunda honom päförda beskattningen, om han sig dertill befogad fianer. — J Hernösandsposten för den 6:te dennes förekommer en wål tänkt och skrif. wen insänd artikel, rörande lekmannawerlsamheten inom lyrkan, ur hwilken följande må här inflyta: Omöjligt blir det derföre, att den gudaktighet, fom samlingswäsendet äftadfommer, fan gifwa dementi åt den hel. Skrifts läror om pligten för hwar och en att widblifwa sin kallelse och icke gå utom densamma; så framt man ej af för stort andeligt sjelfförtroende will likna de fallne andarna, fom ide behöllo fina förfladö. men, men, fåfom få högt begäfwade, för retogo fig wigtigare wärf och förråttnins gar, ån dem, fom Herren, styresmannen och ledaren af allt, hade dessa wareljer andefallt. Jngenstädes i den hel. Skrift laret, utan förtydning och förwändning eller missförstånd, en anmaning funna anträffas eller en kallelse förcfinnas, att någon må utan öfwerhetens eller församlingens logstadgade förordnande defatta sig med bibelförflarande och underwisande inför samlade hopar. Herren Christus fielf synes ide otydligen hafwa förbjudit denna företagsamhet, detta menniskopåfundets kårlelswerk, då han tillsade fina tolf Apostlar, dem han uisände i werlden ati predika och fina öfriga alla tiders lårjungar: ÅJngen af eder fall låta falla fig mästare, ty en år eder mästare Christua; men J åren alle bröder. Bland eder mare ingen lårare för de öfriga, den meft begäfwade tillwälle fig ide ett måfterffap; men de ypperste, de mest erfarne och upplyfte ware såsom de minste och yngste. Så har det oc tillgätt i de första fomman. komsterna af tro8bröder: en hade tungomål, en annan deras uttydelse, en profetia, en annan högre trosförmåga o. f w.; men det berdttag ingenstädes, att dessa af andan uppfyllde spiwde fig kring stad och land att bland de fåkunniga och otrogna hålla samlingar och bidelförflarins gar. Endast apostoliska mån och med em— TT TT . nt— a DADA 5 e A—