Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1858, sida 3

och der tillgrep några till lonkutssaken hörande handlingar. Stölden fär en så mycket mörkare färg, som dessa handlingar tydligen tillgripite i den afsigt att endera på något fått tjena gäldenären och förswåra den blifwande ytterligare ranfafningen, enår flere andre, å samma ställe fårwarade handlingar af mindre wigt, säsom stämningsbewis m. m. ej äfwen annammades, eller att dermed förorsaka domaren något obehag, troligen af hämnd derför att saken för Granberg ej utföll så, som man önskat och förmodat. Att tjufwen warit en om saker och förhållanden mera kunnig person synes uppenbart deraf att han ej tog alla i rummet liggande hand lingar, utan endast utwalde de saknade, som i pekuniärt hänseende ej woro wärda ens en skilling. Djerfheten af besagde tillgrepp gränsar till det oerhörda, då man besinnar att rummet war läst och att ni dingen hwarje ögonblick kunde befara att öfwerrastas och salunda blifwa gripen på bar gerning. — Å inställelsedagen den 21 April uti landthandlaren Johan Granbergs i Underwiks kyrlby wid Arbrå häradsrätt anhåängige konkurs förekommo få bindande litnelser och omständigheter mot gäldenären, att han wärdslöst och bedrägligen förfarit, att han nämnde dag, med förbud att lemna tingsstället, ställdes under uppsigt af åklagaren, för att påföljde dag ånyo höras, då, sedan ytterligare ett witine afhörts, Granberg forklarades styldig genast träde i hakte. — Från Carlstad berättas i Nya Wermlandstidningen, att en wågmästare i Carlstad lemnat detta lifwet, säsom det af bouppteckningen i den afsomnades sterbhus will synas, i Arefwenå tid.7 Den. na bouppteckning lärer neml. utwisa ett stuldbelopp af 29,000 Ror banko, under det tillgångarne anspråfslöst utgöra 900 Ror s. m. — Man måste medge att det war en wågmästare, som förstätt sig att hålla balansen. — Den höga skjutslegan. Med anledning deraf yttras I Wermlandsposten följande: Det år wid wåra riksdagar altid det hederwärda bondeständet fom yrkar och genomdrifwer skjutelegans höjande, förbi seende de ofördelaktiga werkningarne deraf äfwen för dem sjelfwa, och troende att stillmgarnes tillökning tilffyndar dem en etsättning för det onus fom tillhör gär Den, ett onus fom ganska fåfert noga af: wågeg och minskar köpesumman då egen domsköpen afslutas. Den odilligt förböjda skljutslegan skadar äfwen allmogen, ty. 1) forhöjas äfwen allud forlönerna och troligen äfwen ångbåtsfrakterna i samma förhållande, och deraf twingas widare föps männen att böja priset på fina waror, hwaribland blott på nödmwändighetsiwarorna fill och salt torde gå mera ur allmogens plånbof ån fom inkasseras genom denna förhöjning på sijutspenningar. 2) Bliswa landtmåtareförråttningar, hwarjejande kommnnala bestiyr samt tiksdags