Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1858, sida 3

upprepade gossen. Damen fåg på barnsköterskan med frågande blickar. — — Min fyfers gosse, ers nåd, förtlarade denna försagd, jag har ibland besöft henne, då wi warit ute med Hugo. Mannen, fom nyf gick härifrän, war min swäger Henrik Gutman, hwilken för fyra wedor sedan stadade fig wid herr gref wens nybyggnad. — Har dan warit tafatt och skadat fig, är det wäl ej mitt fel, inwände grefwinnan; för öfrigt år du fri från din tjenst derest jag framdes les en enda gång blott får höra, att du med min fon besöker fådant folk. Du wet att jag tyder om dig Sofi, och hit: tile warit rått wäl belåten med dig, od hoppas säledes att du ide sjelfwilligt på: ligger mig nödwändigheten att jaga dig ur min tjenst. För denna gång må alt wara förlåtet, tillade hon mildare då hon fig flickan gråta, famt tilftref dessa tärar fin owanliga godhet. En stund härefter, sedan grefwinnan tillfyllets njus tit af den stöna naturen, begaf man sig på wäg hemåt. I wredesmod hade time mermannen gått från stället och hwarken barnets joller under hemwägen eller hu: struns wänliga ord wid hemkomsten hade