Norrländska Korrespondenten – 28 april 1858, sida 2

hustrun, smekande hang bruna, måderbits na finder, gör mig till wiljes och skona dig; upphör ätminslone med wakthällningen om nätterna, ty den fultiga nattfylan skadar wisst ditt sjuka ben! Will vu blifwa hemma några nätter nu? får min fåra Henrik. — H hwad wi hade i sparböesan är borta för bara medifamens ter, genmälte ban dystert, oc få bar jag under de sista åtta dagarne ändock förtjenat litet, då jag ej kunde gå til ar: betet, ehuru det fom knappast lärer hine na til för mint underhåll under tiden. Om måndag måste jag åter upp, det bär fig ej annorlunda. — Men Henrik, fade hon åter, du wet ju att jag med min sömnad förtjent garffa wackert — — — Min hukru skall ej behöfwa föda mia, sålänge jag år i ständ att rö: ra en lem och sjelf förtjena mig en bit bröd, afbröt han henne häftigt. War tyst, Margareta, jig will ej höra est ord mera om den safen — Den unga hustrun tostnade och satte fig med gossen i famnen till bordet. Bar: net, fom hittills pratat och glammat af hjertats grund, häpnade nu wid fadrens härda, allwarliga ord, betraktade modren