Norrländska Korrespondenten – 28 april 1858, sida 2

— Seså, drick nu, kaffet kallnari. — Hon tog gossen på fin arm ov slog i fopparse na. — Det smakar mig ej, Margareta, fade timmermannen, det smakar ej, når man ide arbetar. Der for fom båll må. starens wagn förbi med wirke. Hwad de stackare karlarne mäste hafwa plägat fig med de tunga djelkarne! Det är ondt om folf och arbetet öbrädskar. Nu få tre arbeta lika mycket fom fyra förut, oc jag sitter här. Nej! det bär sig icke, jag will försöka igen i morgon. — 3 morgon! ropade Margareta förskräckt, nej, Henif, det fär då aldrig ske, det tilläter jag ide. Du wet, att doktorn uttryckligen befallt dig att ännu skona din sjuka fot. Förrän efter en wecka släpper jag dig ej till arbetet. — I dag är thoredag, gaf timmermannen till swar, men om måndag maste jag åter wara i werksambet, doltorn må nu säga hwad han will. Gud i himmelen, der sitter jag nu redan i fyra weckor, utan att förtjena en endaste fyfmer, medan du gör dig blind med det ewiga nattwaket. Jng kan ej se det langre; jag blir sjuk, om det ännu skall fortifara på samma fått. — War ej enwis, Henrik, swarade den unga