Hög och Låg. Novell af K. v. Öfwers. I. Promenaden. Wid fenstret af ett bland de fmå bus fen i förstaden fatt en ung qwinna och sydde. Tidtals fig hon upp från arbe tet och föfte med wänliga blidar och fafta hwiskningar tysta en liten twåådrig gosses högljudda stoj, der han bland en mångd sma trädditar, lekande kröp omr kring på golfwet. Med bufwudet lutadt mot händerna och ansigtet, för flugornas skall betädt med en lätt duf, fatt och sof mid bordet en owanligt stark och höge wärt man. Ett smärtsamt pustande afbröt stundom hang lugna och jemna andedrägt, och framkallade ett drag af bekommer på den unga mafang blomftrande ansigte; hon låt då fit arbete hwila en stund, oc) betraktade med hopknäppta händer, fin man oc sitt barn, förrån hon äter fortfor i fin trägna syeselsättning. Ett par timmar hade få förflutit. Gossen började redan finna fin lek enformig, od) nedstötte allt oftare de til byggnader och torn uppstaplade trådbi.