Norrländska Korrespondenten – 24 april 1858, sida 3

framför oss liksom framför englar, fom kommit att för dem tillkännagifwa att deras böner blifwit hörda; det är ej oss de hafwa tackat, fom de hafwa wälsignat, det är den gudomliga godheten, hwars werktog wi warit. Ah, utan twif: wel fan wärt sällskapslif ofta wara sjelfswåldigt och lättsinnigt, men jag hoppas att dessa olycktigas glädjerärar skola försona nägra af wåra förfeelfer. Det är nog, återtog Adele, jag stall aldrig glömma denna morgon; hår danefter skall jag göra dig osiljaktigt sällstap; jag will alla dagar besöka de fottiga oc följa ditt exempel. Heliga wälgörenhet, kristliga barmhertighet, ni gifwen härnere en försmak af de utwaldas salighet. Olycklige de rika, som ej känna eder; hwilka outsägliga fröjder beröfwa de fig ide fjeljma! I detta ögonblick hade de båda wän. nerna passerot torget; de togo af till wenster oc swängde om hörnet til ga: tan dHobofe. Slut. ————