Norrländska Korrespondenten – 21 april 1858, sida 3

stan slukade lifa hastigt, fom hon skar dem, Hans barnsliga glådje yttrade sig på alla upptånktiga fått; emellanåt fyfte han bennes band för att wisa fin erkänsla mot fin wälkörerska, och ban betraktade benne få ömt, att hon derwid kände fig rörd ända till tårar. Redan började el: en att spraka; en der owanlig liga lyste i spiseln oc tyds tes illuminera hela rummet. Tyerese hulföppnade ögonen, och det första föremål fom träffade hennes blid, ännu till hälften beslöjad, war Janne åtande med god smak, med fmåltendet på lapparne, och fom återskenet af fyis selbrasan tycktes omgifwa med en gloria. Den stackars modren trodde de första o. gonblicken att hon nått slutet af fin mö: dosamma pilgrimsfärd oh att wår goda Anna war den skoddsengel, fom på fina bwita wingar stulle bära henne till de himmelska boningarne. J samma ögonblick inträdde Frans och satte med försigtighet en butelj win på bordet, och då han, mot fin förmodan, säg fin hufiru återkommen iill lifwet, fas fade han sig omfring hennes hals utajutande tärar af glädje; han omfamnade benne drucken af fröjd och tryckte henne mot fört brösl, lilsom fruktade han ost man skulle rycka henne ifrån honom, (Foris.)