Norrländska Korrespondenten – 21 april 1858, sida 3

en scen, som kunde glådja englarne i bimmelen; denna qwinna, få ung, få elegant, utruftav med få rifa naturens oc) lyckans gäfwor, föl ned på golfwet mid fötterna af denna fattiga qwinna af folfet, hon upplyftade henne i fina armar, upplöste banden på hennes klädning, gned hennes händer och sökte att uppwärma hennes isade lemmar. Wand wid att trösta olyckliga och besöka sjuka, twåttade hon hennes tinningar med kallt watten; på hennes wissnade läppar ufpräåssade hon saften af en citron od lät henne lufta på en flaska ether; slutligen uppgaf hon ett glädjestri, då hon upptäckte att hennes bemödanden ej warit fäfänga, i det Therese gaf tecken till ett äterwän dande till lifwet. Emellertid hade Adele å fin sida ej warit sosslolös. Så snart hon hörde den lille gossens klagan skyndade bon till färran oc bar in wed, fom hon genast Lar de på spiseln, jemte bröd och andra matwaror. Janne gjorde fora ögon och betraftade brödet med begärlighet. Adele skyndade fig att taga knifwen på bordet och afskar stifwor, fom den stackars lille når