ständ att få springa in hår ett ögonbdlid. Tillätelsen gass genast. Arbetaren öpp: nade porten till hälften, och framtog uns der det han framgick på den dyftra allen, under fin blus ett bröd, fom han kopt jemte en knif. De båda damerna följde honom steg för feg oc instego på fam. ma gång fom han i rummet. Wåra dåda wänner, ehuru på förhand genom det samtal be hört beredde på hwad fom wäntade dem, kände sitt blod isas i ådrorna wid äsynen af den tafla, fom mötte deras blickar; den unga qwinnan låg utfrädt utan rörelse på stenen; hennes dödsbleka finder och läppar, hennee tillslutna ögon och hennes hufwud tillbakalutadt mot sängkanten gaf henne hela utseende af ett känslolöst Lif, Jans ne hade fattat fin moders arm, fom ned. hängde orörlig, han ropade med en fönderflitande rök: Mamma, mamma, wakna dål Arberaren, utan art märka Adeles och Annas närwaro, skyndade fram tiv fin hustru, han betraktade henne med för. skräckelse, ropade henne flera gånger för. gåfwes wid namn; man hörde endast snyftningar och afbrutna ord,